I maj korsade jag Atlanten för att delta vid min dotters examen i Connecticut. Under tio, tidvis känslosamma dagar besökte jag New York, New Haven och Martha’s Vineyard. Överallt var det förvånansvärt tyst om president Trumps senaste utspel i Ovala rummet – i skarp kontrast till europeiska medier, som fyller spaltmeter med den senaste trumpismen. Varför? Beror det på förnekelse hos mina amerikanska vänner, eller är europeisk press fångad i sina egna fördomar? Jag ska inte dra några slutsatser, men bruset är inte alltid det väsentliga. Kanske är vår europeiska analys alltför självklar, endimensionell och färgad av våra egna normer. Kanske är amerikanerna, med sin drivkraft och sin dröm, bättre rustade att bortse från distraktioner under en eventuell ny Trump-period; kanske är det mest förnuftiga helt enkelt att hålla maskineriet i gång.
Samma sak gäller investeringar: ibland är bruset inte det viktiga. Som Alexandra Morris skriver i sin majuppdatering är de globala marknaderna – trots ett berg-och-dalbaneår – i stort sett oförändrade hittills under 2025 när man mäter i dollar. Volatilitet är långt ifrån alltid negativt; tvärtom skapar den stora möjligheter för tålmodiga investerare som SKAGEN. Även om självutnämnda experter hävdar att USA:s särställning är över och att försvars- och europeiska aktier är det enda rätta valet, kan de mest lönsamma köpen med störst långsiktig uppsida lika gärna finnas rakt framför oss.
En följd av årets turbulens är att aktiv, värdebaserad förvaltning har gjort en efterlängtad comeback, och SKAGENs aktiefonder har hittills i år slagit sina respektive jämförelseindex med god marginal.
Det viktigaste investeringsbeslutet
Det viktigaste investeringsbeslutet vi tar är att investera – därefter hur mycket, och sedan i sista hand var vi placerar pengarna. Efter att ha passerat sextio låter jag tankarna ibland vandra mot storleken på pensionskapitalet och den levnadsstandard jag önskar som pensionär.
Det finns en mängd tumregler för pensionssparande – fråga bara Perplexity, Copilot eller din favorit-AI. Oavsett om du styr efter ett målkapital (traditionellt ungefär tio gånger medellönen under hela yrkeslivet), en fast sparprocent (vanligtvis 12,5–15 % av lönen) eller "halva åldern"-regeln (spara en procentandel motsvarande hälften av din ålder), kokar det i slutändan ner till personlig preferens. Det verkliga elddopet är inkomsttäckning: målet är en pensionsinkomst motsvarande 50–70 % av dagens lön – förutsatt att du planerar att pensionera dig skuldfri.
Slutsatsen är enkel: Börja tidigt. Det oroar mig hur många i trettioårsåldern som knappt tänker på pension och långsiktigt sparande. I Norge är situationen densamma; många inbillar sig att folkpensionen och oljefonden täcker gapet – det gör de inte. Om du ännu inte sparar till pension utöver företagets tjänstepension – och inte heller uppmuntrar din partner att göra detsamma – rekommenderar jag starkt att börja nu.
När pengarna väl är investerade bör man dessutom stanna kvar på marknaden trots kortsiktiga svängningar. De största misstagen sker ofta vid uttag, när fallande marknader lockar investerare att realisera förluster – något vi sett hos vissa kunder under första halvåret. SKAGENs filosofi är att definiera risk som permanent förlust av kapital. Med de glasögonen innebär en fallande marknad fler möjligheter än hot för den som har förnuft och tålamod att tänka långsiktigt.
Trevlig sommar!
Slutligen, för den som söker inspiration består årets sommarläsning för min del mestadels av skönlitteratur och innehåller följande titlar:
The Far Pavilions av M. M. Kaye – en ungdomsfavorit. Romanen följer en brittisk officer under Raj-tiden i Indien på 1800-talet och skildrar en man fångad mellan två kulturer. Boken bidrog säkert till att jag blev gurkhaofficer och jag känner fortfarande igen mig i känslan av kulturell press. Jag ser fram emot ett återseende. Indien är ständigt i nyhetsflödet och nyligen läste jag att den inhemska ojämlikheten nu överstiger nivån under Raj – utan att jag vill dra några historiska paralleller.
Skrapenatta av Lars Mytting – tredje delen i den anmärkningsvärda Systerklockorna-trilogin, som sträcker sig över åttio år och tre generationer. Rekommenderas varmt till alla som gillar norsk folktro och mytologi med inslag av modern romandramatik.
The Place of Tides av James Rebanks – fårbonde i Cumbria och vän till Mytting. I denna nya bok skriver han gripande om livet för en kvinna som ägnar sig åt ejderfåglar i Nordnorge, samtidigt som han speglar sin egen resa mot självinsikt och förlåtelse.
AI 2027 av Daniel Kokotajlo m.fl. – ett samarbete som skildrar ett detaljerat scenario för AI-framtiden: uppstart 2025, full automatisering av kodning tidigt 2027 och en intelligensexplosion mot slutet av 2027. Berättelsen delar sig i två grenar – den ena slutar i AI-övertagande, den andra i (nästan) utopi. Obligatorisk för alla som, liksom jag, har svårt att skilja fakta från fiktion i den pågående AI-revolutionen.
Till sist återstår bara att önska er en fridfull sommar tillsammans med familj och vänner.
Trevlig sommar!