Lejonparten av aktiva förvaltare har inte lyckats slå marknaden under de senaste åren. Flera av de som kallar sig aktiva investerare – och som tar bra betalt för sina tjänster – är i själva verket indexförvaltare i smyg. De väljer med andra ord att investera lite mer, ungefär lika mycket eller lite mindre i vissa aktier/branscher/länder jämfört med index. Så kallade indexkramare, eller smyg-indexfonder, har en minimal chans att överträffa index efter att deras höga avgifter har dragits.
Den legendariska investeraren och aktieplockaren Bill Miller på Legg Mason Capital Management, hävdar i en artikel på nyhetsbyrån Bloombergs webbplats att upp till 70 procent av de som kallar sig aktiva förvaltare i själva verket är smyg-indexförvaltare.
Så varför förvaltar inte alla aktiva förvaltare sina kunders tillgångar verkligen aktivt?
En förklaring är svängningarna. Om en fond är mycket aktiv – det vill säga nästan helt annorlunda sammansatt än index – är det självklart att fonden kommer att röra sig på ett annat sätt än index från år till år. Några år kommer fonden att ge mycket bättre avkastning än index, andra år mycket sämre. Målet är slå marknaden över tid.
Studier visar att investerare ofta tar ut sina pengar ur fonder med stora svängningar. Det är inte bra för fondbolagets lönsamhet och kan leda till att förvaltaren följer index alltför nära.
De flesta fondbolag ägs av stora banker eller försäkringsbolag, som har strikta riktlinjer för hur mycket de vågar ta ut svängarna i förvaltningen för att kunna ha kvar kundernas tillgångar och skydda sitt renommé.
En annan förklaring är portföljförvaltarens rädsla för att förlora sitt jobb om hon eller han har ett extremt dåligt år. Det är mer sannolikt att få behålla jobbet om du bara har presterat lite sämre än index. Därför kan det vara frestande för portföljförvaltaren att investera väldigt likt index.
Expansiv penningpolitik
Det finns dock även andra utmaningar. Den viktigaste av dessa är förmodligen den expansiva och okonventionella penningpolitik som har förts ända sedan finanskrisen. Som en konsekvens har alla värderingar höjts, vare sig det gäller aktier, fastigheter, obligationer eller annat. Vi befinner oss i en period med högvatten där alla båtar, oavsett kvalitet, har lyfts upp av floden.
Den amerikanska finanstidskriften Forbes gav i oktober en bra bild av de utmaningar som världens aktiva förvaltare står inför. Forbes liknar aktiv förvaltning med att samla snäckor på stranden, en verksamhet som verkligen fungerar bäst under perioder med lågvatten.
Men högvatten varar inte för evigt. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve kommer försiktigt att höja styrräntan, troligen med start i december. Perioden med extremlåga räntor och låg volatilitet på marknaden kan således närma sig sitt slut.
I augusti 1979 förklarade affärsmagasinet Businessweek att aktieinvesteringarnas tid var förbi – det var precis innan en av de längsta och största uppgångarna någonsin.
Förra månaden kunde man läsa på dagstidningen Wall Street Journals framsida att stock picking är en utdöende verksamhet.
Aktiva förvaltare ett bättre val
I en helt och hållet passiv och indexstyrd värld, är det oviktigt om ett företag är bra eller dåligt. Det enda som betyder något är dess vikt i respektive index. Företagens grundläggande värdetillväxt saknar då betydelse. En sådan passiv värld skulle både ge upphov till och förstärka felprissättningar på marknaden.
Med andra ord är passiv förvaltning sin egen fiende och skapar gynnsamma förutsättningar för verkligt aktiva investerare. Och när centralbankerna börjar höja räntan igen kommer det att vara bra att ha aktiva förvaltare som väljer ut felprissatta aktier och skyddar fondsparare mot nedgångar. Då kommer verkligt aktiva förvaltare visa sig vara det bättre alternativet.