Visa innehållet Gå till sök

Grekland ställer in betalningarna men euroområdet klarar sig

 

De långa obligationsräntorna i USA och Tyskland är nu rekordlåga, nedtryckta av rädsla för vad som kan komma att ske i euroområdet. Vi tror en lösning kommer där euroområdet överlever men Grekland ställer in betalningarna.

På internationella valutafondens, IMF, nyligen avslutade årsmöte fick euroområdets politiska ledare ett klart besked. De måste snarast möjligt komma med en realistisk plan för att få ordning på de statsfinansiella problemen som har plågat hela kontinenten och världens kapitalmarknader sedan våren 2010. 

Enligt medieuppgifter har IMF bestämt sig för att Grekland inte får mer pengar utöver det belopp som ska utbetalas i slutet av oktober. Det betyder att Grekland går mot statsbankrutt kring nyår. Euroländerna måste därför se till att spridningseffekterna blir så små som möjligt. 

Grekland får inte lämna euron

Det viktigaste blir att se till att Grekland inte lämnar euron. En sådan exit skulle kunna leda till massflyttar av medel från banker i andra svaga euroländer. Om grekiska banktillgodohavanden skulle göras om från euro till drachmer kan spararna få panik och flytta sitt sparande till banker i andra ekonomiskt starkare euroländer. Stora flyttar av banktillgodohavanden kan bli extremt problematiska för den europeiska Centralbanken (ECB), som måste agera på mycket kort tid och med enormt stora belopp.

Om Grekland skulle lämna euroområdet är det inte otänkbart att en ”valutamatta” skulle sänka sig över euroområdet. Endast kapitalkontroll kan stoppa euroinsättningar i de svaga ländernas banker om Grekland säger adjö.

För att förhindra en grekisk exit från euron kommer troligen de andra länderna använda räddningsfonden EFSF, som är på väg att byggas upp, för att hjälpa grekerna efter att de har ställt in betalningarna. De grekiska bankerna måste rekapitaliseras och Aten måste få nya lån för att täcka den löpande driften 2013.

Det hjälper också till att Grekland inte kan göra sig av med euron utan att lämna EU. Ett utträde ur EU är något som Grekland sannolikt vill undvika då landet i sådana fall skulle förlora stora stöd från EU och hamna i samma kategori som ärkerivalen Turkiet.

Räddningspaket på två biljoner euro?

Utöver att hjälpa grekiska banker och myndigheter måste euroområdets ledare ha en plan för hur de ska hjälpa andra utsatta euroländer och ett banksystem som är fullastat med statsobligationer. För detta behövs mycket pengar, kanske upp emot två biljoner euro.

Denna räddningsaktion kan genomföras på olika sätt. De flesta planerna kokar dock ner i att kombinera de 440 miljarder euro som EFSF förfogar över med cirka 1,5 biljoner euro från ECb. bidraget från ECb kan komma i form av en kreditlina till EFSF som ges bankstatus. Pengarna kommer både användas för att tillföra nytt eget kapital i banker som förlorar på en grekisk konkurs och för att köpa upp statsobligationer i andrahandsmarknaden. Detta är nödvändigt för att inte räntekostnaderna ska stiga i takt med att skulden ska refinansieras. 

Fiskal union

1,5 biljoner euro är mycket pengar även för ECB. Tekniskt sett är det inte problematiskt för centralbanken att hosta upp ett sådant belopp. ECB kan göra detta utan att det påverkar bankens mandat med ett inflationsmål på två procent. Men ECB kan inte erbjuda EFSF en kreditlina utan att ta risk. Om flera länder än Grekland går över styr kan ECBs förluster bli stora. Antingen måste ECB rekapitalisera sig själv eller så måste medlemsländerna betala in nytt kapital till centralbanken. Oavsett vilket sätt det sker på är det en fiskal överföring.

Politikernas uppgifter, utöver att ge grönt ljus till ECB, blir att försöka formulera en vision om en politisk och fiskal union som väljarna kan ta ställning till.

Många avskriver möjligheten att tyskar och andra rika nordeuropéer kommer bära bördan i en fiskal union med sydeuropéer. Man kan inte utesluta att projektet spricker, men jag tror att chansen är större att EUs medborgare väljer tätare politisk och ekonomisk integration som har varit efterkrigstidens kontinentala projekt. Om de politiska ledarna i Europa spelar sina kort väl behöver det därför inte bli en finansiell kris i euroområdet.

Om det inte blir en finansiell kris så ska de långa säkraste statsobligationsräntorna upp.

Artikeln är tidigare publicerad i Marknadsrapport 3 2011.

Kommentarer